-

Till Ibra ♥

"You know what they say
about getting older,
It's only a doorway away.
You know what they say
about getting colder,
In the middle of the day.

You can live in the corner of my room,
And I will live somewhere between the
ceiling and the wall. And if I need anything
at all I'll call out to you,That's what I'll do."

(Angus & Julia Stone)

(Sometimes it seems like the thought of me in pieces is what makes you feel alive - I
really hope that this isn't true, because soon enough I wont fall for it, not ever again.)

Kom hem till tre små fina paket idag. (Efter att ha släpat mitt ton med packning genom Narnia så kändes det ganska så fantastiskt.) Men nu har jag Harry-Potter-cravings något så grönjävulskt. Gudars.

(Här bor de fina minnena av dig.
Här, där stjärnorna är närmare
och månen är nästan full -
minns du hur vi simmade i flytande silver
och hur hela världen doftade lavender?)

Man springer alltid på gamla minnen på Södermalm.
Vilken dag man än får för sig att ta pendeln bortåt.
Det sitter i ryggraden mina vänner, rutsystemet som
är kartan och tidtabellen som bestämmer när det tar slut.
Jag hittar och jag ler med hela själen - Varför i hela
världen och himmelen är det här inte mina kvarter längre?
(Sedan alla stationerna som sänder iskristaller ner längs
ryggraden, redan två stopp i förväg och då vill jag inte vara
här - men det kan inte vara hälsosamt att fly ifrån något)

(har ditt nummer inbränt på hornhinnorna
och som inprogrammerat i tumlederna när det är kris.
ungefär som att din hud har gjort ett avtryck på min
och att jag alltid kommer önska att jag kunde förakta dig)

Blev liksom kvar i Stockholm.

Så
jävla
glad
hela
tiden

Gråter inombords och ringer dig arton gånger i fantasin.
Det är bara det att du skulle ha svarat på första försöket,
och det gör du ju inte. Inte på andra eller ens tredje heller.
Tänker att det bästa med Stockholm egentligen är att man kan
åka in och träffa Boppa över ett glas vin och att det faktiskt
sitter en hel samling sextioåriga-män och spelar banjo i ett hörn.
Det känns som att vara på en engelsk pub i en film. Det kan också
vara så att det är själva Boppa, och alla andra som man chockartat
möter sådär efter två år. Mitt i Stockholmsnatten.

Varför svarar du aldrig.
Lyssnade du ens på vad jag sa
Alla orden som du fick av mig
Eller röker du kanske nu, nu när
jag inte kan blänga argt (men ändå
le när ditt hår doftar cigaretter och
vinterångor) och satte du då tändaren
mot hörnet och brände allt utan att ens
lyssna på alla hemligheter som smög sig till dig?

Jag vill stanna här. Något har fattat tag om min själ,
hårdare än förut, och jag är bara inte klar än.

(John Bauer)

Hatar att åka tunnelbana ensam genom natten
och sedan halvtimmespromenaden i mörkret
 - det blir så mycket tid att tänka sjuka tankar

Jag önskar att vi hade stannat där gryningsljuset
räcker fram till skymningen. Där havet svämmat
över och kapat förbindelserna mot evigheten -
Där urskogen sakta lagt sig ner över vägen med en suck.